Dags Att Vakna

BLACC outfit

Ni vet Blacc? Deras träningskläder är ju helt fantastika. Underskattat detta så hårt, sådär som man ibland gör när det är billigt, men jag trivs så bra i deras träningstights! Om du har samma issues med träningstights som mig (way to big i midjan men rätt tight över rumpan haha) så är dessa perfekta i passformen. De sitter i midjan, och det är massa plats kvar för benen och rumpan. Magic! 

Håller på att skriva lite på ett inlägg som ska handla om träning som medicin mot narkolepsi. Jag vill verkligen lyfta alternativa rehabiliteringsformer. Jag har ju minskat min läkemedelsdos med 75%, och jag vill tro att det är genom träning och kost. Stay tuned om du är nyfiken!

Vegansk cheesecake

Här kommer det bästa receptet på vegansk cheesecake! 

Detta är för mig en klassisk cheesecake. Jag har utgått från receptet som vi alltid gjorde hemma när jag var liten, sen bara översatt det. Jag tycker cheesecake ska vara fryst, inte minst nu på sommaren. Detta recepet är så enkelt; själva kakan tar bara 15 minuter att göra, sen behöver den stå i frysen i minst fyra timmar, men det är ju inget jobb. 

Botten

  • 1/2 paket digestive, eller mer beroende på hur stor din form är. 
  • ca 75g smält smör (mjölkfritt)

Jag adderar smör med krossad digestive till jag känner mig nöjd. Vill att det ska hålla ihop åtminstånde lite, men det får inte vara för fett, för då kommer du får överflödig olja sedan. När du fått ihop dessa två ingedienserna plattar du åt det i en form med borttagbar kant. Om du vill kan du sätta in den i ugnen typ fem till tio minuter på 175 grader, detta tycker jag tar fram smakerna i botten jättebra. 

Cheesecake-smet

  • 2 paket Oatly på mackan, eller annan vegansk cream cheese (jag har testat finare varianter men tycker "på mackan" smakar precis lika bra)
  • 2-3 dl vispgrädde (brukar köra sojavispgrädde) 
  • 1 dl strösocker
  • Vaniljpulver
  • Citronskal, limeskal samt saft från vardera frukt efter tycke och smak! 

Vispa grädden fluffigt. Blanda socker och cream cheese vid sidan om. Blanda sedan ihop detta och smaksätt så du känner dig nöjd. Man kan ha den naturell också, eller ha i bär! Jag tycker dock det är väldigt gott med lite citron och lime! 

Smeta ut över din digestivebotten, och ställ i frysen. Dekorera innan du ska äta. 

 

Alla barn förtjänar att få vara friska

Vad är din första tanke när du hör ordet "barn"? För mig är det femåringar i förlånga gallonbyxor som springer omkring på lekplatsen. De ler. Barn ler. Och skrattar. 

Familj då? Här är jag lite yrkesskadad, jag ser familjerna på jobbet, jag ser framför mig hur de sitter med sin bebis i famnen och tittar ner på den sådär kärleksfullt som bara föräldrar kan. Jag ser en mamma med en barnvagn, och en pappa som oroar sig över hur långt man får sätta in nappen i munnen på hans barn. Som säger "oj, vänta, oj" när mina vana händer lyfter det mest kärleksfulla han har. 

Jag tänker inte på tragedier. Även om mitt jobb innebär att ta en familj genom en krissituation, så är det aldrig vad jag tänker på när någon säger "barn" eller "familj". Jag ser barn som friska. Alltid. Även när de är sjuka. De har en enorm vilja och motivation att ta sig genom sjukdom. 

Jag har träffat yngre barn som drabbats av sjukdom. De har dåliga dagar när de är ledsna och trötta, och om nästa dag är bra så skrattar de utan en tanke på gårdagens smärta, utan oro över ovetskapen om morgondagens mående. Barn är så fantastiska så sätt. De kan leva här och nu, på ett sätt som jag inte ser på samma sätt hos vuxna. 

Jag kan prata föralltid om varför barn är så fantastiska, så starka och intelligenta. Jag vill alltid se barn så. Jag är tacksam över att detta är vad jag tänker på när någon säger "barn". Jag är tacksam för min syn på vad än familj är, som aldrig rubbas, trotts min medvetenhen om att motsatsen existerar. 

Jag hade tänkt skriva om barncancer, men jag tror inte jag ska göra det ändå, för jag vill att ni också ska tänka som mig när ni tänker på barn. Jag vill dock att ni ska veta att varje år får, i Sverige, 300 barn en cancerdiagnos. Den diagnosen kommer utmana deras styrka, deras vilja och deras lycka. De barnen kommer att le under de bra dagarna, men de kommer att gråta under de dåliga dagarna. Barn förtjänar inte dåliga dagar, barn är alltid oskyldiga. 

Jag vill att alla barn ska få samma möjlighet att springa i förlånga galonbyxor och hoppa i vattenpölar. Jag vill att alla barn ska ha föräldrar som oroar sig över om nappen kanske är för långt in i munnen, eller över om det är bra att barnen äter godis två gånger i veckan istället för en. Jag vill att barn ska vara barn, och jag vill att föräldrar ska få vara föräldrar. Att föräldrar ska få lägga all sin energi på att älska sina barn, och oroa sig över småsaker. Sen vill jag att ni bara skänker lite pengar till barncancerfonden, för att utan forskning kommer detta inte vara möjligt... 

Vegansk skagenröra

Vill verkligen rekommendera er ett recept jag lagade härom dagen! Fick inspiration i ett recept jag hittade från Ica (tror jag) som jag sedan lekte lite med. Snällare skagenröra!

Du behöver

Sojayoghurt; drygt 2 dl
Vegansk majonäs (jag använder Astrid och Apornas); dosera efter smak, jag hade max 1 dl
Citronsaft efter smak
Tångkaviar; 1/2 burk eller mera om du vill! 
1 hackad rödlök
2 hackade äpplen (eller ett stort)
Fast, naturell, tofu; smula i efter tycke och smak, använde ca 300 gram
En liten vitlöksklyfta
Dill; 1/2 kruka
Salt och peppar

Blanda ihop allt och ät på bröd som förätt eller tillbehör. Om du kör en stor sallad till så kan du ha det i tortillabröd som huvudrätt. Funkar även jättebra på/i bakad potatis

Terapi

Att mysa med djur är nog det absolut bästa som finns. Som terapi.

Recept - Hemmagjort falafel med cashewtsatziki

Skäms lite över mobilbilden, särskillt eftersom mat faktiskt är något jag är bra på att fota.. Men, nu är det smakerna vi ska lyfta. Jag gör sällan hemmagjord falafel; kanske därför jag aldrig fått ihop ett ordentligt recept som ger mig falafel som faktiskt varken är torra eller faller sönder, men i fredags hände det!
Jag lagar alltid mat med känsla, och så smakar jag av väldigt mycket, därför är det lite dåligt med mått i receptet. Att smaka av är förresten mitt bästa matlagningstips, säg förväl till måtten! 

 

You'll need 

Falafel

  • Kikärtor (jag körde färdigkokta på burk, eko ofc); 3 burkar 
  • Tahini; ca 3 msk
  • Färsk persilja; ca 1/2 kruka
  • Vetemjöl, eller annat mjöl; en liten näve
  • Vitlöksklyftor; 3 st
  • Kryddor: Spiskummin, korriander, chilipulver, kanel, salt och peppar

Mixa allt med en skvätt vatten tills du får en ganska grov smet som är lätt att forma. Blir den för torr så ta lite mer vatten. Smaka av så du kryddat ordentligt! Stek detta i mycket rapsolja så du får en bra yta. 

Cashewtzatsiki (receptet är inspirerat av något jag fann på google för längesedan och skrivit av)

  • Blötlagda cashewnötter (de ska ha legat i vatten åtminstånde tre timmar); 3 dl
  • Äppelcidervinäger; en liten skvätt
  • Citronsaft; en stor svätt
  • Vitlöksklyftor; 2 st
  • Grovriven gurka (eko); en styck
  • Kryddor: Oregano, salt och peppar

Mixa cashewnötterna medan du tillsätter ca 2 dl vatten tills du nått en fin konsistens. Mixa med övriga blöta ingredienser. Riv gurkan och låt den rinna av med salt. Blanda ner kryddor. Lite oregano är jättegott i, ett tips jag snott från min mamma! 

Jag åt detta med pommes, grönsaker och oliver, men det är säkert fantastiskt i hamburgebröd. Smaklig måltid!

 

 

 

Vegan i Stockholm (från frukost till middag)

Hej Hörrni! 
Idag ska jag rekommendera veganska matställen i Stockholm, samt restauranger och caféer där de har veganska alternativ. Jag har varit vegan i Stockholm i typ två år, och då Stockholm är våran huvudstad kan man ju anta att det borde krylla med matställen för alla smaker, men naej, det är lite klent med veganskt ändå. Eller är de bara svåra att hitta? Här kommer de ställen jag brukar besöka, med en kort beskrivning och eventuella rekommendationer. Vissa restauranger/caféer förekommer mer än en gång, för att förenkla för dig som letar! Om Du vet fler som ännu inte är inkluderade i denna listan så kör! 

Frukost

Sthlm Brunch Club - Vasastan
Även här finns ett flertal veganska alternativ, och de gånger jag varit där har de haft möjlighet att göra om rätter till helvegetariska då jag önskat det. T.ex. deras "Acai Bowl" kan du ersätta hounungen med annan sötning, och "Full Veggie" som annars är ovo-vegetarisk kan du också piffa till på ditt sätt. 

Greasy Spoon - Odenplan och på Söder
Greasy Spoon har flera veganska alternativ. Det är lätt och hitta dem i menyn då de är markerade med "V+". Älskar att bruncha på Greasy Spoon för det är så bra stämning och service där, men prismässigt är det ändå lite i överkant. Värt ändå, just brunchställen är ganska svåra att hitta veganska. Sthlm Brunch Club och Greasy Spoon har en del gemensamt, men om jag ska välja så väljer jag ändå Greasy Spoon..

Hälsocafét Maholo - Söder/Mariatorget
I frukostväg finns en hel del bowls. De serverar bara veganskt och de har supermysig inredning. Till sommaren kan man sitta ute, vilket är ett stort plus. Även här lite dyrt, åtminstånde för min plånbok, men ännu en gång - värt det. 

Lunch

Koloni - Biblioteksgatan, Telefonplan och Skansen
Jag har själv bara besök Koloni på Biblioteksgatan (var på Telefonplan för typ två år sedan så har inte så mycket att säga om det mer än att det var fräscht!) och jag älskar det. Alltså, jag tycker väldigt mycket om lite sådär familjära ställen, personliga ställen. Älskar miljön på Koloni! Jättetrevlig personal, alltid. Maten är lagad på plats och smakar fantastiskt gott. Det mesta är veganskt, eller går att få veganskt. Bra för Take-Away till Hagaparken, och efter klockan 16 är det halva priset på all mat. Bara plus. 

Zócalo - Stockholm City x3 och Mall of Scandinavia
Zócalo serverar typ fräschare snabbmat. De har flera veganska alternativ, och alla vegetariska alternativ går att få veganska. De har substitut för ost och deras köttsubstitut är ofta JackFruit vilket är så gott! Det är tydligt i menyn vad som är veganskt och vad som inte är det. Rekommenderar "Fresco Veggie Bowl" med extra guacamole! 

Hälsocafét Maholo - Söder/Mariatorget
Här finns flera lunchalternativ som alla är veganska. Jättefräsch mat med mycket sallad. 

Matapoteket - Söder
Rawfood när det är som bäst. När jag varit här har jag ätit en plocktallrik med flera rätter, för ju mer desto bättre.

Chutney - Söder
Chutney är ju lite av en klassiker. Jag älskar verkligen Chutney, prisvärt, hemmalagat och supergott. De vegnska alternativen (d.v.s nästan alla alternativ) är markerade med "V" i menyn, men personlen har också superbra koll på vad allt innehåller. Till lunch får du alltid mer mat om du ber om det (stort plus, haha) och det finns en jättegod salladsbuffé. 

Hermans - Söder
Skulle vilja påstå att Hermans är ett av Stockholms mest populära matställen för veganer, men jag har ärligt talat själv inte varit där ännu. Det förtjänar dock en plats på listan då jag har flera bekanta som varit där och rekommenderar det, främst som lunchställe. Buffémat är ju alltid en höjdare då man garanterat blir mätt! 

Falafelbaren - Söder
Vågar säga att de har Stockholms bästa falafel. Nästan alla rätter är veganska, om du kollar på hemsidan är menyn väldigt tydlig. På plats har personalen väldigt bra koll på maten. Rekommenderar starkt. 

Fika

Koloni - Biblioteksgatan, Telefonplan och Skansen
Alla bakverk på Koloni är veganska och RAW. Rekommenderar verkligen deras kokosruta! Här har de också jättegod cappuccino. 

Citykonditoriet - Centralt
Här finns veganska bakverk, och till och med veganska tårtor, vilket annars kan vara svårt att hitta. Du kan även köra catering härifrån om du inte orkar fixa tårta till kalaset! 

Waynes Coffee
Waynes har flera bakverk som är veganska. Om du följer länken kan du ladda ner en lista på allergener. Tycker det är grymt när kedjorna hakar på trenden lite. 

StikkiNikki
Du hittar StikkiNikki lite överallt i Stockholm. De serverar grym glass och det finns alltid ett flertal veganska alternativ! Deras våffla är dock inte vegansk som det ser ut idag, men jag tycker inte det gör så mycket för man får så mycket glass i alla fall! 

18Smaker och Cheesecake Palace - Söder/Hornsgatan
Även här serveras glass och det finns flera veganska alternativ. Nu har 18Smaker slagits samman med Cheesecake Palace som serverar flera veganska cheesecakes och shakes m.m. HUR fantastistk?!

Matapoteket - Söder
Serverar endast rawfood fika, och jag älskar det. Matapoteket serverar verkligen fika med kärlek för vegankost.

Middag

Kokyo - Sveavägen
Jag älskar Kokyo. Alltså, maten är bra, inte wow, väldigt god och väldigt genomtänkt och vällagad, men jag älskar Kokyo för stämningen och engagemanget. Det är en så mysig liten restaurang som känns som familjär och avslappnad. Familjen som äger den lagar maten från grunden på plats. De gör sina egna sojaprodukter och tofu och de har en hel meny som är vegansk. Rekommenderar dem så mycket! 

Mama Mia (pizzeria) - Vasastan
De har en hel meny med veganpizza. Inte tråkiga med bara tomatsås och sallad utan alla pizzor du kan tänka dig i vegansk version. Deras azteka är så himla god! Try it!

Chutney - Söder
Chutney är ju lite av en klassiker. Jag älskar verkligen Chutney, prisvärt, hemmalagat och supergott. De vegnska alternativen (d.v.s nästan alla alternativ) är markerade med "V" i menyn, men personlen har också superbra koll på vad allt innehåller. Till lunch får du alltid mer mat om du ber om det (stort plus, haha) och det finns en jättegod salladsbuffé. 

Helens sushi - Hornstull
Du kan ju beställa vegansk sushi var som, men jag tycker om Helens för att de har en liten inriktning på just veganskt. De har en helvegansk meny, besök dem! 

Farang - Tulegatan
Har själv inte besökt Farang men har hört mycket gott om deras veganska avsmakningsmeny!

Holy Cow - Vasastan och Söder
Indiskt men inriktning på veganskt. De har en egen vegansk meny och grymt gott veganska Naanbröd! Rekommenderar deras veganska Tikka Massala. Jättemysig avslappnad stämning och jättetrevlig personal. Perfekt ställe för AW med middag. 

Fyll på med restauranger hörrni, listan är långt ifrån klar! 

 

Att göra slut med en vän

Har ni gjort slut med en kompis någon gång? Jag vet inte om jag har gjort det egentligen.. Men det är ju just det som är det svåra - för jag har förlorat vänner men aldrig gjort slut med dem.

Ni vet med pojk-/eller flickvännen; det blir sämre, och sämre, lite bättre, men sämre igen, och ni inser båda att nej, detta håller inte, och kommer fram till ett gemensamt beslut att inte längre vara ett par. Antingen det, eller betéer sig en av er som ett svin och förtjänar en riktig jävla dumpning. På ett eller annat vis tenderar uppbrottet att vara ett faktum (sen kanske man inte alltid vill acceptera det men det är ju en annan femma). Här gråter man. Högljutt, och länge, sen gör det lite ont och lite mer ont. Det blir bättre. Sen träffar han eller hon en ny och det svider som fan igen så man gråter lite till och sen dricker man vin och äter jävligt mycket chips och hånglar upp en eller flera sen slutar det ju faktiskt till slut att svida och man är officiellt vidare. Det är inte så lätt med vänner.. 

Såhär långt kom jag med detta inlägget. Dessa raderna har legat i mitt utkast i fem månader nu. Jag vet inte hur jag ska fortsätta på detta som ändå skavt hos mig i många år. För det är inte så lätt med vänner.. Men känslan är ändå densamma: 

Man blir nervös av det plötsliga mötet på stan, man är arg, och man saknar, och så tänker man att "varför? det skulle ju alltid vara vi?" och sen blir man arg igen och tänker att man minsann förtjänar något bättre och så sitter man ensam hemma med en godispåse en fredagskväll och skriver ett sms som man sen inte skickar och ofta har ingen varit ett svin, och ingen har gråtit högljutt över förlusten, men man känner sig ändå så fett jävla dumpad

 

Makeup från @matildasmakeup.se

Då och då tycker jag det är kul att dela med mig av lite mer yta här på bloggen. Detta är ett gäng av mina senaste makeuper. Ni kan hitta fler på min instagram: @matildasmakeup.se. 

Stockholm står starkt.

Jag vill börja att ge mina varmasta tankar till de drabbade och dess anhöriga <3 

Spontant så vill jag ju skriva om det, så som jag alltid skriver om det som berör mig, och detta har ju berört mig, det har det ju verkligen.

När något berör en på ett sätt som inget annat någonsin gjort så är det bara så svårt att sätta känslorna i ord. Det som har hänt känns i hela kroppen och känslorna är så många att de trasslar ihop sig och det blir för mig näst intill omöjligt att trassla ur endast en känsla för att identifiera den. Nu har det gått ett par dagar, och jag har med stickor försökt sortera och bearbeta det som hänt så gott det går men jag vet inte om jag kommit mycket längre, därav presenterar jag nu ett ganska trasslig inlägg. 

Jag blev ganska nollställd först. Handlingsförlamad. Satt i tre timmar och tittade ut framför mig med rösterna av skärrade nyhetsreportrar i bakgrunden. Ögonen fylldes till bredden varje gång jag såg på reportern som rapporterade och hur hennes käkar spänder för att hålla tillbaka tårarna. Sedan torkade tårarna igen och jag var tillbaka i ekot, det tomma rum som blev när världen liksom rasade precis utanför mitt fönster.

Och visst, jag var ju lite förberedd. Jag tror vi alla var det. Detta var inte oväntat. Jag har redan gråtit över detta så många gånger, men det är något speciellt när ondskan drabbar ens egna hem.. För jag trodde detta skulle göra mig livrädd. Jag har varit livrädd för att detta ska hända, men nu när det har hänt, jag är inte rädd. Känner mig inte mer otrygg än förrut. Jag känner mig bara så hjärtekrossad.  Alla skriver att deras hjärta blöder, och det låter kanske klyshigt men det är verkligen så det känns. Söndrigt. Sårigt. Smärtsamt. Ihåligt. Jag älskar Stockholm, och någon har gjort något jag älskar så himla illa, och det gör så himla ont, och det gör mig också så jävla arg. Och jag tror den känslan var den starkaste de första två dagarna. Ilskan. Hur någon tror sig ha rätten att bestämma över liv och död. Att någon tror sig vara stor nog att ta den rätten för att sedan skylla på politik eller religon - för hur ska man skapa ett samhälle genom död och rädsla? Och vilken Gud ger en människa rätten att döda? 

Jag mår så illa över att den som ansåg sig stor nog att bestämma, samtidigt var så liten att han kände att han var tvungen att sätta sig i en stol flera meter över oss andra. Att han som nu säger sig vara nöjd med vad han åstadkommit trotts det gömde sig bakom en vindruta som i fredagssolen reflekterade Stockholm fly för sitt liv. 

Men mitt i all den avsmak som jag känner, all smärta, ilska och all sorg över de som tagits ifrån oss, så känner jag så himla mycket kärlek, och idag är det det som får mina ögon att tåras som mest. Även om våran värld idag kantas av ondska, svält och krig, så fyller vi ändå upp den med så mycket kärlek. Majoriteten av människorna i världen är godhjärtade, empatiska och hjälpsamma, och det syns i Stockholm idag. Kärleken skiner så mycket starkare än ondskan nu. I Stockholm är det fullt av folk på gatan, vi har inget behov av att gömma oss. Vi dömer inte andra, misstänker inte personerna i vår omgivning. Vi håller ihop.

På Drottninggatan göms ondskans spår under ett hav av blommor. Stockholm står så starkt, och jag måste ändå säga att det gör mig ganska stolt över att vara människa.  

Let it go already

Jag har på något sätt funnit mig själv i det faktum att jag är en person som inte släpper taget. Jag har enormt svårt för break-ups. Inte bara i förhållanden utan over all. Jag tror alltid att jag har haft det; När jag var liten hade jag jättesvårt att sova över hos kompisar för jag saknade mamma och pappa, när pappa åkte iväg med jobbet grät jag över fotoalbumet (yes, jag har alltid romantiserat precis sådär mycket, det ligger i min personlighet, haha) och när mamma och pappa tog hem farmors fåtöljer låg jag och sniffade i dem och saknade farmor som bodde tre mil bort. 

Min första riktiga pojkvän (jag var 11-12 någonting, så det var väll så riktigt det kan bli) grät jag över i ett halvår. Varje dag. Även när det mest onda hade börjat släppa, så fanns skavet kvar. Jag kunde minnas doften av hans hår och hans ögon i solen. Jag tänkte på denna killen i flera år. Vi var väll lite av och på, men jag kan väll vara helt ärlig och säga att han väckte en liten känsla enda upp i gymnasieålder. Alltså. Det var inte kärlek. Någonstans. Men när man är typ 16 år så är det väldigt svårt att skilja på känsla och känsla.. om man ens någonsin kan det.. Och det är just det - när man är en såndär person som har en massa jävligt starka känslor och man är ung och inte vet vad de betyder då blir känslolivet ganska fucked. Det står inte i någon skolbok hur känslor ska tolkas, och även om det gjort det, så misstänker jag att känslor är ytterst individuellt. 

Jag hade en bästa vän. Och hon var som min syster. Alltså; Fyfan vad jag var arg på henne ibland, haha. Jag minns att hon bestämde över mig när vi var typ sju år. Valde glass åt mig i affären. Mobbade mig för jag inte fick gå över stora övergångstället. Inte välkomnade mig till skolan i lågstadiet när jag hade eksem. Men hon var min bästa vän. Vi sov i samma säng, slogs och kramades, hade första fyllan ihop, tävlade om allt, åt massa godis, pratade om hur våra kommande barn skulle vara bästisar och hur hennes barn skulle kalla mina "moster Matilda" och så sa vi allt till varandra. Precis allt. Sen hände det något som inte borde ha hänt. Och så försvann hon lite, och jag med. Jag minns hur mörk världen var i början utan henne och hur jag inte riktigt ville gå upp från sängen. Det släppte till slut; Sorgen över den vän som gick förlorat åt en kraft ingen av oss kunde stoppa, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll att detta var tio år sedan nu. Härom dagen när jag borstade tänderna så insåg jag att jag snott en "borsta-tänder-vana" från henne som liksom hänger kvar, och jag kan fortfarnde sakna våran relation. Ibland, när jag hör om något som hänt i hennes liv som jag vet är jobbigt för henne, kan jag fortfarande behöva stoppa en impuls att höra av mig. 

Det präglar hela mitt liv. Jag kommer inte över saker. Kommer inte över personer. Jag inser idag att det inte är känslan som inte släpper, utan personen. Jag vill hålla så hårt, för inte kan jag släppt in någon som jag sen ska tvingas släppa taget om? Jag har sårat mina tonårspojkvänner gång på gång innan jag insåg att min saknad inte handlar om kärlek för mina ex. Jag har sårat mig själv ännu mer varje gång jag insett att valet jag gjort varit fullkomligt fel och för mitt hjärta förödande.  I slutet av dagen har det aldrig varit kärlek jag kommit tillbaka till, utan bara en glimt av historia, tillsammans med en person som jag fortfarande älskar, men på ett helt annat sätt än förrut. Jag har svårt att acceptera hur vänner kan växa isär. Hur känslor kan förrändras. Hur livslevande kan dö. Hur kärlek kan bli hat. För detta har jag tillåtit mig själv att bli desperat. Att förlora min självrespekt. Jag vet att jag måste plocka upp och lägga ner saxen gång på gång, innan jag tillslut vågar klippa..

..men jag finner mig gång på gång stå här; med ett jättegäng stumpar i handen, utan en aning om vart jag ska kasta dem.

 

Du är den viktigaste personen i Ditt liv

Ni vet detta med att man ska älska sig själv först, jag har aldrig riktigt förstått det. Kanske för jag aldrig riktigt älskat mig själv men alltid älskat människor i min omgivning sådär fruktansvärt djupt och hjärtligt. Ibland har jag tänkt att jag gjort så mycket rum i mitt hjärta för andra, att det inte funnits någon plats kvar åt mig själv och min självkänsla. Jag inser att den tanken är ganska rubbad, och kanske är det därför jag har haft flera relationer som gått åt helvete. 

Jag kan inte sätta fingret på vart jag hittade mig själv, eller när jag röjde undan sådant som bara stod och dammade, och sedan gjorde plats för mig, men det hände. Det betyder inte att jag slutade älska och känna för människor i min omgivning, det betyder bara att de som nu finns på plats i mitt hjärta har lite extra utrymme. Jag tror det gör min kärlek mer hållbar, för jag vill inte kväva någon, samtidigt som jag vill hålla nära. 

Någonstans, någongång, på något vis som jag inte riktigt själv kan sätta fingret på, så lärde jag mig att faktiskt tycka om mig själv. Uppskatta mig själv. Jag tror det stickar i mångas ögon, men min värld är på många vis så självklart så jag kan inte bry mig mindre. De som inte kan glädjas med mig får snällt lämna plats till de som faktiskt kan. 

Så mitt mörker är lite ljusare, och mina toppar är några fler. De som tar störst plats i mitt liv just nu, de inspirerar mig så otroligt mycket, och de tar fram mina bästa sidor, varje dag. Och de skrattar åt mina sämsta sidor, förminskar dem och skapar rum åt mina styrkor.

Det är så mycket fel i världen, det är så mycket jag vill ha annorunda, göra annorlunda. Jag har tusen drömmar och vet inte om jag kommer nå alla. Jag vill vara mera, jobba mera, prestera bättre och utvecklas snabbare. Matrialisten i mig vill kanske ha ett par nya skor och fem ögonskuggor från Makeup Geek men jag väljer att hellre köpa god mat och let's face it - livet är ganska fint, och något vi bör ta vara på, lite mer, lite oftare. Vi är ju trotts allt här, och någongång, någonstans, kommer vi förstå varför. 

Idag skiner solen och jag ska promenera långsamt till jobbet.