Dags Att Vakna

Är någon likadan? Eller?

Jag är så needy. Jag vill så gärna se mig själv som självständig och stark i mig själv. Jag önskar jag kunde säga att jag är en person som "behöver min egentid" och som trivs med mig själv som enda sällskap, men omg, nej. Jag är så needy.

Alltså.. Det är inte så att jag vantrivs med mig själv som sällskap, inte alls faktiskt. Jag tycker om att plinka på gitarren, att titta på serier, läsa böcker, måla, promenera och sådanna egentidsaktiviteter. Jag tycker om att komma hem till en tom lägenhet, det är avkopplande. På min lunchrast vill jag helst vara i min bubbla och vara i fred. Nej, det är inte det.. Det är att bli lämnad som är jobbigt. Den icke-självvalda ensamheten. Att bli lämnad gör mig needy. Needy af. 

Som nu; B ska iväg över natten, typ en timme bort, och jag går och vrider mig över detta i flera dagar. Småbråkar om det utan ett enda argument på min sida (för jag vill samtidigt han ska göra saker själv så det blir ett väldigt motsägelsefullt småbråk), och nu när han skulle gå så var jag helt plötsligt enormt kramsugen och ville helst inte släppa alls. Nu känner jag mig skitledsen, utan en enda anledning. Jag önskar lite att jag vore svartsjuk typ, det hade varit en anledning, men faktum är att jag bara fullkomligt hatar att bli lämnad, även om det bara handlar om 15 timmar. Helst plötsligt känns alla egentidsaktiviteter skittråkiga och världen asgrå. Men ah, man får ju bara suck it up och glatt vinkla hejdå och "ha det så bra" och "hörs innan läggdags!". 

Jag är medveten om vilket tråkigt jävla inlägg detta blev, inte direkt romantiskt poetiskt; men let's face it - vissa saker går faktiskt inte att romantisera. Jag är bara way to proud för att erkänna mina brister framför ögonen på någon så jag skriver ett långt inlägg om vilken tönt jag är och då känns det lite bättre ändå. 

Nu ska jag äta kakor. Ensam. Så jag får ett par extra. Bra. 

3 juli 2017 17:43 | insida |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas