Dags Att Vakna

Livets ryggsäck

Idag är jag hemma. Jag fick brytet igårkväll över egentligen ingeting; jag var mest trött men känslan släpper liksom inte bara över en nattssömn. Ni vet hur det är, eller hur? Min pojkvän sa igår att det inte är bra att gå och bygga upp saker inom sig, men gör man ens det medvetet? Jag tror inte det, för ryggsäcken rymmet ju en del; visst finns det några stora, tunga, saker om man bara måste bära på; en del tvingas bära på många sånna saker, och andra lite färre.  I sin väska så har man väll mest skit, smågrejer som man bara inte bemödat sig med att plocka ur, som hamnade där för länge sedan och som sedan blivit kvar. De mest är, gör inget väsen bortsett från att de stökar ner i ryggsäcken, gör det svårt att identifiera det viktigaste. När man stoppar ner handen för att se vad man behöver jobba med idag får man bara upp en näve med bråte och gamla obetydliga minnen. Det är bäst att inte titta ner i ryggsäcken för ofta.. så man fyller på den där ryggsäcken tills man inte kan knäppa den längre, och det funkar ju bra ändå, men så en dag så är det klart som fan den blir överfull. Har man tur tappar man bara ut ett par saker och det är väll okej; att städa är ingen problem när man väl tagit tag i det och man inser att det som trillade ut ändå inte va något man behövde så vissa saker kanske man inte ens behöver bemöda sig med att plocka upp. Det som är jobbigt är när ryggsäcken  blir så full att den spricker och sprider ut sitt innehåll i hela ens värld. Och ni vet de där stora, tunga, sakerna, som alltid måste bäras på? De tappar man alltid på tårna. 

14 november 2017 11:37 | insida |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas