Dags Att Vakna

Ditt nya år

Det är nytt år. Många tänker nya möjligheter och sätter nyårslöften om viktnedgång, glutenfri kost (HAHA) och diffusa mål som Självkänslan i slutet av året sedan ska bedöma om de uppnåts. Är du nöjd? Vill du basera din lycka på prestationer i år igen? Det är nytt år, och precis som förra året så är varje dag en ny chans att vara den Du vill vara. Jag är lite fantasilös men kände att min uppdatering här har varit under all kritik så jag delar med mig av en liten krönika jag skrev för ungefär tre år sedan. Tror Du att du kan skippa alla krav och lova dig själv självrespekt och acceptans detta året?

Ni vet detta med att man ska älska sig själv först? tidigare har jag nog aldrig riktigt förstått det; kanske för jag aldrig riktigt älskat mig själv men likväl alltid älskat människor i min omgivning sådär fruktansvärt djupt och hjärtligt. Ibland har jag tänkt att jag gjort så mycket rum i mitt hjärta för andra att det inte funnits någon plats kvar åt mig själv. Det kanske var (bort)förklaringen. Jag inser att den tanken är ganska rubbad, och kanske är det därför jag har haft flera relationer som gått åt helvete. 

Jag kan inte sätta fingret på vart jag hittade mig själv, eller när jag röjde undan sådant som bara stod och dammade och sedan gjorde plats för mig, men det hände. Det betyder inte att jag slutat älska och känna för människor i min omgivning, det betyder bara att de som nu tar plats i mitt hjärta har lite extra utrymme. Jag tror det gör min kärlek mer hållbar, för jag vill inte kväva någon, samtidigt som jag vill hålla nära. 

Någonstans, någongång, på något vis som jag inte riktigt själv kan sätta fingret på, så lärde jag mig att faktiskt tycka om mig själv. Uppskatta mig själv. Jag tror det stickar i mångas ögon, men min värld är på många vis så självklart så jag kan inte bry mig mindre. De som inte kan glädjas med mig får snällt lämna plats till de som faktiskt kan; för mitt mörker är lite ljusare, och mina toppar är några fler. De som tar störst plats i mitt liv just nu, de inspirerar mig så otroligt mycket, och de tar fram mina bästa sidor, varje dag. De skrattar åt mina sämsta sidor, förminskar dem och ger mer rum till skratt. 

Det är mycket fel i världen, det är mycket jag vill ha annorunda, göra annorlunda. Jag har tusen drömmar och vet inte om jag kommer nå alla. Min narkolepsi har gjort att jag sovit bort nätter jag hellre hade dansat. Det är magsjuketider så tunnelbanan och dörrhantag känns... hjälp.. och en mardröm jag alltid haft har visat sig vara verkligenhet.. fast ändå, helt ärligt; livet är ganska fint, och något vi bör ta vara på, lite mer, lite oftare. Vi är ju trotts allt här, och någongång, någonstans, så kommer vi förstå varför.

8 januari 2018 14:16 | insida |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas