Dags Att Vakna

"Vad duktig du är!"

Härom dagen fick min Lennon sitt 5-månaders-vaccin. Hjälp. Alla gånger jag vaccinerat barn och förundrats över hur föräldrar kan vara så känsliga, de gångerna är aldrig mer; Då så (o)lyckligt ovetandes om smärtan en känner i föräldrar-hjärtat när ens barn får ont. Herregud. Jag våndades i en vecka inför detta, men där satt vi tillslut. Vi hade goda förutsättningar - Lennon var utvilad, mätt och nöjd och satt där i mitt knä, lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. "Det kommer göra lite ont i benen, Lennon, men det går över snabbt", sa jag några gånger till (precis som jag sagt tio gånger påvägen mot BVC). Stick. Kram. Och that was it. Lennon skrek i princip bara till denna gången, och verkade komma över det hela väldigt snabbt. Min reaktion på detta var; "Åh, vad duktig du var, älskling". Enormt lättad över att han faktiskt inte verkade få så ont ändå. 

Det var inte förrän påväg hem jag började reflektera över det där; vad sa jag egentligen? Jag är inget fan av ordet "duktig" och jag tänker aktiv på att begränsa mitt användande av detta prestationsfokuserade adjektiv (haha, visst är det ett sådant?). Det är faktiskt svårt. Jag kommer på mig själv med att använda "duktig" om Lennons prestationer både nu och då, i vissa situationer tar jag lite lättare på det än andra, men när det kommer till att visa eller inte visa känslor är jag allergisk mot det där ordet. Hur uppfattas det då jag säger åt Lennon att han är duktig som inte skrek mera när han vaccinerades? Att han inte får gråta/skrika när han får ont? att det är bra att hålla tyst? att det är bra att inte visa känslor? Kände jag kanske en liten gnutta stolthet över att han inte skrek mer - tänk, ett så tryggt barn. Var det så? Jag vet inte. Troligtvis var mitt osmakliga ordval endast en reaktion på stress-releasen jag själv upplevde där och då.

Små ord gör stor skillnad. Vi lägger så lätt värdering i våra egna, andras och inte minst våra barns prestationer, och jag tror det är farligt. Jag tror det på sikt påverkar barnets självkänsla och skapar en inre stress. Är det så konstigt? Visst älskar Du att få beröm? Jag vet att jag gör det. 

Jag summerar för er som bara tycker detta var något lulligt PK-snack.
Jag tror att vi vuxna, med hjälp av våra ordval, kan ge våra barn bättre förutsättningar att växa upp med en god självkänsla. Jag anser inte att tysta barn är duktiga barn. Jag tycker inte barn som alltid är glada på något sätt är duktigare än barn som skriker. Jag tycker ingen förälder ska skämmas över att deras bebis skriker på bussen, och jag tycker inte en gråtande bebis ska få höra ordet "tyst". Jag anser att gör det ont ska en få skrika så mycket en vill - i två sekunder, eller i flera timmar. En är precis lika duktig oavsett. 

Så, nästa gång ska jag helt enkelt säga att "vad bra att du har fått ditt vaccin nu". För det är det ju. 

PS: vaccinera era barn! DS

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas